ikairutan

Eh ja, idag var det alltså dags för flytt, som gick väldigt bra och inte var särskilt anmärkningsvärd. Tur till Barkarby för att köpa byrå på IKEA, där mamma och pappa försöker göra ett klipp genom att köpa byrån på fyndavdelningen där den kostade 400 kr mindre. Visar sig senare att det var bra mycket mer fel än vad som syntes i butiken, bland annat med en nedersta byrålåda som är halvt trasig. Lite skruvar från Claes Ohlsson fixade dock biffen så nu står den ute i hallen. Tog med mig sängen från Ludvika, vilket gjorde att mams genast bestämde sig för att göra om mitt sovrum till ett tv-rum och därmed har jag ingenstans att sova när jag kommer hem :) Vid påpekande menade hon att jag ska sova i soffan som de ska ställa i hallen istället >_<

I ungefär en månad nu har paps och jag haft diskussioner om hur mycket hårddisk jag behöver ha med mig, samt om jag kunde låna med en hårddisk från vår dator, vilket det slutade med att jag fick. 420 gb kunde jag alltså ta medmig, vilket ändå betydde att jag var tvungen att radera 100-150 gb och lämna en 70-80 gb hemma ändå. Så i torsdags började jag flytta över filer till hårddisken på 120 gb som fungerar utmärkt hela tiden tills den plötsligt börjar låta konstigt och dör. En file recovery dagen efter gör att jag får tillbaka 23 gb medan DS9 är förlorad. Får tweaka ännu mer för att få ner de 23 gb jag fick tillbaka på M-disken på 300 gb men lyckas. Till saken hör att det var den hårddisken jag hade med i somras som inte fungerade på pappas bärbara dator, jag frågade paps om den kanske inte skulle fungera med Emmas heller (misstänker att det är det j*kla Windows Vistas fel att det inte funkar) men "jodå det ska funka, funkar hemma på andra pc:n". Jo tjena. När jag pluggar i hårddisken här händer ingenting. Silch. Nada. Datorn känner inte ens av att något är kopplat till USB-porten så ingen åtkomst till några filer här inte. Detta betyder i sig att om det inte går att ordna så kommer jag inte ha tillgång till någon av mina filer innan andra veckan i oktober om jag inte åker hem i september någon gång, far upp till elgiganten och köper en hårddisk som jag hade tänkt, överför filerna till den och tar med den till sthlm sen. In essence så känner jag mig som en krympling och kan inte ens spela upp någon bra musik som tröst då allt ligger på den oåtkomliga hårddisken.

Nu menar pappa på msn att det kan vara kabeln som det är fel på och det får vi banne mig hoppas för annars kommer det inte vara långt till psykbryt när jag väl kan komma åt mina filer igen.

Jag kommer hinna bli galen innan oktober...


EDIT: För övrigt hjälper det ju inte heller att Emma spillt saft på sitt tangentbord och i princip klibbat fast en hel del tangenter, däribland tab och backspace.

Har tagit mig i kragen och packat ihop alla kläder och nästan alla saker jag ska ha med mig till Stockholm. Kommer bilder på bilddagboken imorgon, eftersom jag annars skulle behöva ändra texten till bilden jag la upp idag på bdb (vilket inte kommer hända för humorns skull). Annars har jag insett att jag kommer ha med mig bra många fler böcker än jag hade räknat med. Trodde att jag skulle ta med mig en 10 stycken men såg när jag började plocka ihop allt att det är en hel del annat krams jag inte tänker lämna kvar efter mig eftersom de tillhör mig och ingen skulle kunna bli lurad att tro att de finns hemma i Ludvika för att mams eller paps läser dem. Därmed lämnar jag också efter mig stora hål på mitt skrivbord och i bokhyllorna och allt ser horribelt avskalat och tomt ut :(

Har för övrigt hämtat och betalat för mina två filmaffischer idag, vilket har fått mig att inse att jag knappast kommer att kunna ta med mig alla mina filmaffischer till Stockholm eftersom det inte kommer finnas väggrum för dem (tror inte att systeryster vill ha dem överallt på väggarna i de andra rummen). Jag kommer alltså få välja mellan vilka affischer jag vill ha med, vilket närmast kan benämnas som kvalet -08. Det som äter på mig allra mest är dock att jag inte kan ta med mig mina LP-skivor eftersom LP-spelaren är mammas; de kommer alltså få ligga i Ludvika och samla damm tills jag köper en egen LP-spelare (alternativt får en i julklapp eller liknande). Fler av de skivorna jag köpt rätt nyligen samt de jag fick i födelsedagspresent kommer alltså fortsätta vara ospelade ett bra tag till, vilket jag inte uppskattar särskilt.

Jag börjar bli extremt irriterad på folk som använder ord som "vårat" och ordet "utav" i fel sammanhang. För det första heter det "vårt" och "vår" och inte "vårat" och "våran". Nej, att skriva "vårat"/"våran" får dig inte att se smartare ut, det är sådana svenskafel som får personer som mig att få psykbryt och nästan slå näven i tangentbordet. De som använder "vårat"/"våran" gör det också nästan alltid när de försöker sig på att skriva grammatiskt korrekta eller formella saker, vilket därför leder till att resultatet enbart ser patetiskt ut och definitivt får personer som mig att tugga fradga.

För det andra missbrukar folk ordet "utav" när de egentligen menar "av" i ungefär samma omsträckning som House missbrukar vicodin. Helt seriöst. Jag får krypningar längs hela ryggraden när jag ser det, men har hittills lyckats lugna ner mig tillräckligt efter varje tillfälle. Det har dock legat och bubblat under ytan ett bra tag och har nu alltså pyst över. För er som undrar; nej, att använda "utav" istället för "av" gör inte heller att din text ser mer Svenska Akademien-nivåaktig ut, det gör att texten blir upphackad då läsaren måste stanna varenda gång du har skrivit det för att få rätt sammanhang på det hela. Detta gäller även i talspråk, och jag förstår för min själ inte hur man har lyckats plocka upp ordet "utav" och använder det fritt när man talar. Även om "utav" är mer korrekt i talspråk känns det för min deö ungefär som om man skulle säga "de" och "dem" istället för "dom".

Och ja, jag är fullt medveten om att "utav" är en förlängd version av "av", liksom "emellan" är en längre version av "mellan", men om man inte tänker skriva på ett mer ålderdomligt sätt i resten av sin text så gör de enstaka "utav"-en att textförfattaren bara verkar korkad (precis som i "vårat"-fallen). Nej, använd "utav" rätt istället så att jag får någon läsro.


"Utav bara den"
"Han tog sig rent utav en stor sup!"

OS har startat och Sveriges första medalj hemcyklad. Spelade in invigningen i fredags och såg den senare med paps, dock framspolades ungefär en timme för att se inmarscheringen och därefter en timme till för att se Sveriges trupp gå in, som dock var väldigt liten eftersom större delen av truppen inte vill vara i Peking pga luften. Stor suck och vidare framspolning till den sista stafetten av OS-elden inne på arenan som avslutades magnifikt med att fackeltändaren flög "springandes" genom luften, mycket vackert. Annars var Ika något arg över att Brunei, som hade skickat två deltagare, inte fick gå in tillsammans med övriga länder under invigningen eftersom deras olympiska kommitté inte hade anmält sig till invigningen (!). Då kommer frågan; är det bara jag som tycker att det är rätt naturligt att anta att man ska vara med på invigningen om man har deltagare med till spelen? Jag trodde att alla som var anmälda i någon gren fick vara med i invigningen om de bara ville, men tydligen måste man anmäla sig till den också? Och då pratar vi ändå om ett land som har två deltagare, det är inte direkt som att de kommer ta upp mycket tid och plats i arenan när de kommer ingåendes efter en fanbärare och med 3-4 ledare. Riktigt uselt hanterat av IOK måste jag säga.

Måste komma ihåg att fråga Emma om hon har Eurosport hemma hos sig så att jag för en gångs skull kan få se konstsimstävlingarna från OS. Förra gången visade SVT inget konstsim alls och i år gör dom det på kanalen Peking + som Emma definitivt inte har. Hoppat står alltså därmed till Eurosport som trots sämre kommentatorer på de flesta sporter iaf visar lite allt möjligt från spelen.

På tal om konstsim tänker jag därför visa klippet på ett av de snyggaste framförandena någonsin i lagtävlingen i konstsim. Kanadas lag i OS i Sydney 2000, om än inte lika tekniskt briljanta och med så magnifika rörelser som USA, Ryssland eller Kina, så är det här den klart bästa idén till ett musikprogram någonsin. Genom hela programmet respresenterar de olika olympiska sporter från bågskytte till tae-kwon-do och löpning, fram till mitt absoluta favoritlyft när de demonstrerar cykling. Helt fantastiskt! :D Dock inte så bra bildkvalité som jag hade önskat, men tillräckligt bra. Sen hade det väl iofs varit trevligare med lite mindre kommentarer från kommentatorerna, men det kan jag stå ut med.

November-vädret fortsätter, dock klagar jag inte nämnvärt. Nu bara drygt en vecka kvar till flytt till Stockholm och jag har inte förberett något, kommer väl de tre sista dagarna skulle jag tro. Annars börjar jag bli stressad för en spelning nästa torsdag i Grangärde kyrka (dock inte för själva spelningen, utan för att jag måste lägga av tid från min ledighet för att göra det; när man är ledig ska man inte behöva ha något inplanerat!) och så får vi se om det blir något spelningsaktigt på tisdag också, känner mig mindre och mindre peppad för att behöva göra något i den stilen innan den 25:e.

Utöver detta har dagen förflutit med diverse såpopera-koll och historik-check på wikipedia och sedan en diskussion med fru Prigg om hur skådespelarna i den typen av serier klarar av att leva ett normalt liv; med tanke på vad deras karaktärer för utstå borde minst hälften ha utvecklat multiple personality disorder vid det här laget. Efter lite mer snokande på Wikipedia upptäcks det att jo, Bo har utöver Hope och Billie också varit tillsammans med någon Carly. Och ja, beskrivningen av hela händelsen var rätt fin och fick mig att skratta rätt ordentligt: "Four years passed, and Bo tried to move on. First he tried to be with Carly, but that ended badly (with her being buried alive- long story), then he found the possibility of love in Billie Reed." Jo tack, jag skulle vilja kalla det badly om man blir innebränd, inte alltid så himla roligt skulle jag tro.

När jag senare gick in i köket och gjorde något att äta vid kl 12.30 fmöts jag av lappen "Du kan dammsuga hela huset idag / mamma". Precis. "Du kan dammsuga hela huset idag". Med andra ord: "Dammsug hela huset!". Inget "Du kan väl dammsuga hela huset?" eller "Kan du dammsuga huset?" utan det mer bestämt auktoritära "Du kan dammsuga hela huset". Hade varit trevligare om hon hade skrivit dit ett utropstecken efteråt då hade det blivit mer peppat, i stil med "Ja, du kan om du bara vill!", som det ser ut nu är det mer ett konstaterande av att, jo du kan dammsuga hela huset och det ska du också. Inte för att jag är den som är den, men en något trevligare lapp hade inte skadat. Så nu är huset alltså städat och klart, har tillochmed våttorkat golvena också. Dock har jag inte torkat av skrivborden/borden eller andra öppna ytor i huset men det får hon ta. :D Och ja, jag menade "det får hon ta" som i "det får hon stå ut med" och inte "det överlämnarjag till henne för så lat är jag". :P


EDIT: För övrigt ska det sägas, och bör så göras innan det som blir mitt 100:e inlägg, att jag hatar design-verktyget för blogg. Designen ser fine and dandy ut i Firefoz men är helt horribel i IE, alla banners och så blir avklippta längst ner medan det ser helt perfekt ut i Firefox. Varför kan kodspråket inte tolkas lika av båda browsers så att det går att göra något som funkar i båda? AAAAGH!

På grund av tristess spenderades en avsevärd tid igår till att komma in i TOS igen, och två av de fem avsnitt jag såg igår var faktiskt riktigt bra så mina förhoppningar om att serien har höjts dramatiskt. Dock kom ett riktigt bottennapp direkt efter ett av de bra avsnitten med "Arena". Själva premissen är rätt bra; Captain Kirk måste slåss mot ledaren för ett annat folk på en plaet utan några hjälpmedel, men oj vilket stolpskott avsnittets alien var. En ödla på två ben med paljettögon. Som rör sig i slow-motion. Och dessutom har en riktigt fånig röst och leverar diverse klyschor genom avsnittet. Jadu, den som kläckte den här karaktären och koreograferade följande stuntscen hoppas jag inte fick några fler jobb i film- och tvbranschen, för även om det här är Star Trek och det därför har en särskild plats i mitt hjärta, är det här nog det mest patetiska jag sett på tv någonsin.

Sneakade omkring på tradera i jakt efter lite filmaffischer och hittade väldigt fina sådana för 29 kr, dock frakt på varje för 50 kr. Råkar av en slump titta på säljarens smeknamn och ser att han bor i Sunnansjö. Skickar glatt iväg ett mejl och frågar om jag kunde komma och hämta affischerna i Sunnansjö om jag skulle vinna dem eftersom jag bor i Ludvika. Visar sig sedan att det är han som äger vinylshopen och att jag skulle kunna hämta dom där. Jag misstänkte förra gången jag var där att han var samlare av filmaffischer för det satt några riktigt snygga sådana på väggarna där, men då såg jag aldrig att han även sålde vissa i butiken. Om jag vinner auktionerna så kommer det därför bli en väldigt glad Ika som skuttar till vinylshopen efteråt, betalar för de affischer hon redan vunnit och kikar på fler när hon ändå är där. :D

Ja, sista jobbdagen var alltså igår, och då alla sommarblommor behövdes vattnas blev det inte mycket rensning. Vi rensade klart Skanskabiten innan vi klippte lite sly och sen bar det iväg i ilfart ut till Lernbo för timrapport, avsked av BTF och sus in till Ludvika igen för välbehövlig lunchbuffé på Coco Thai tillsammans med fru Prigg. Alldeles för mycket god mat på det stället ska det sägas, man äter för flera dagar framöver när man är där. Det sista fina vädret innan regnet började spenderades med fru Prigg vid Jägarnäs där vi återupplevde barndomen i ungefär 20 min när vi gungade på gungbrädan där.

Senare på kvällen åkte vi i samlad trupp hem till Astri och satt på hennes balkong och småpratade, fick sällskap av Sanna och Ingolf också, mycket trevligt. Väl hemma igen blev det någon timme framför datorn innan det var dags att gå och sova. Lättare sagt än gjort. Försöker stänga fönstret och ser hur mitt vattenglas på fönsterbrädet börjar tippa, ser sedan hur det tippar över kanten mot min säng samtidigt som jag sträcker ut handen för att fånga det i slowmotion. Resultatet blev att sängen ändå fick fullt med vatten på sig, dock begränsat till ena sidan. Bara att ta av lakanet, vända på madrassen och gå och leta nytt lakan. Tar fram ett grönt och börjar veckla ut det, samtidigt som jag tänker följande:

a) Min säng är 120 cm bred och vi har bara några få lakan som är tillräckligt breda, dock inga inne i lakanskåpet och det gröna kommer vara för kort och åka upp under natten.

b) Lakanet är grönt och kommer således inte att passa ihop med mitt täcke och ena kudde som är svart-vita och den andra kudden som är nått slagt hopkok av rosa, två nyanser av blått, aprikos, något inslag av grönt och vitt i diverse mönster.

c) Jag flyttar om ca 2 veckor och det känns inte som någon vits att smutsa ner ett lakan bara för två veckors skull.


Resultatet av allt detta blir att jag, klockan 1.15 på natten, stänger in mig i Emmas rum med mitt stora, vita lakan med en vattenfläck på och torkar det med en hårtork. Fungerade hyfsat, lakanet blev inte riktigt torrt men tillräckligt för att jag bara skulle kunna se fläcken som en kall svalkande bit av lakanet, bäddar sängen igen och kryper till kojs.