"The power is yours!"
Har en en gång fastnat i Star Trek-träsket. Kommer inom en snar framtid dessutom vidga mina Star Trek-vyer till att inkludera The Original Series, The Next Generation och Deep Space Nine också. Kommer förmodligen att råka ut för en "self-induced coma" pga allt det men det får det varavärt. (Om det är någon förresten som kommer på vad "Self-induced" är på svenska kan ni väl hinta om det, mitt lexikon påstår att det inte finns).
Annars har Ika även sysslat med att leta upp en gammal serie hon såg som barn, som tydligen heter "Captain Planet and the Planeteers". Det enda jag kom ihåg av serien var att det var fem tonåringar som hade varsin ring med varsin superkraft. En för alla fyra element + något så fånigt som kraften av "heart". Jag menar, de kunde väl åtminstone säga "power of love" eller liknande, vad ska "power of heart" betyda egentligen? Att killen med den kraften kan utföra hjärt och lungräddning genom att peka sin ring mot personen i fråga?
Iaf så var det det enda som fanns kvar i minnet, någonstans långt bak bakom en massa spindelväv. Av en slump råkar jag komma över titeln på nätet och när jag senare letar upp sagda serie på imdb inser jag att det är den serien jag såg, och älskade, som barn. Döm av min förvåning när jag läser seriens handling och får reda på att barnen kan kombinera sina ringar och tillkalla en superhjälte; Captain Planet. Till saken hör att Captain Planet visar sig vara en produkt av tiden serien skapades, just det, 80-talet. Det betydde i sin tur att Captain Planet inte bara har hockeyfrilla, utan att han också springer omkring i spandex. Hela poängen med serien visar sig också vara att lära ungar att inte skräpa ner i naturen; första avsnittet av "Captain Planet and the Planeteers" inleds med att Gaia (a.k.a. Moder Jord) vaknar upp efter att ha legat och däst i några millenium och inser att "de korkade människorna" håller på att förstöra jorden. Kort och gott: "The Earth is dying!". För att lösa problemet skickar Gaia ut fem ringar (med krafterna jord, vind, vatten, eld och ....hjärta *facepalm*) till fem tonåringar som bor i varsin kontinent.
Tänk sedan på att serien är från 80-talet som sagt, vilket självklart speglas i var ungarna kommer från. Killarna kommer från North America, South America och Africa, medan tjejerna kommer från Asia och.....The Soviet Union. Yup, inget Europa här inte, eftersom vi måste visa att de två stormakterna (som det var under seriens produktion) måste gå samman och kämpa för miljön för att rädda världen. För att göra det ännu bättre tycker den nordamerikanske killen (Läs über-amerikan) att den sovjetiska tjejen har en mysig accent. Eller som han uttrycker det "Hey, love your accent babe, are you Russian?" >_< Har inte sett några fler avsnitt men det känns ju onekligen som att en romans kommer blomma upp mellan dem.
Om vi nu går tillbaka till Captain Planet ett tag, så handlar första avsnittet om en ond gubbe som sprider olja runt en hel strand och en massa valrossar och fåglar blir dränkta i det. Hela grejen visar sig övermäktig för ungarna och de tillkallar Captain Planet. Captain Planet räddar dagen givetvis, men inte bara det! Åh nej, Captain Planet är miljövänlig också! Hans första goda gärning är att plocka upp ett metallrör från sjöbotten och slänga det i en papperskorg. Sedan fortsätter han (väldigt amerikanskt) att plocka upp en ond gubbe, säga (ännu mer amerikanskt) "There's a place for garbage like you!" och självklart (med en amerikansk självsäkerhet) slänga den onda gubben i en annan papperskorg.
...
...
...
Det är dock inte allt. Avsnittet slutar med tips om hur alla vi andra kan bli en "planeteer" och rädda världen genom att exempelvis släcka lampor i rum vi inte är i, samåka och cykla eller gå om vi bara ska korta distanser. Visserligen ska man göra allt detta (speciellt nu när vi förmodligen kommer dö inom ett halvår pga växthuseffekten) men känns det inte som att kidsen borde ha fattat vid det här laget att man inte ska skräpa ner i naturen? Eski teski.
Annars har Ika även sysslat med att leta upp en gammal serie hon såg som barn, som tydligen heter "Captain Planet and the Planeteers". Det enda jag kom ihåg av serien var att det var fem tonåringar som hade varsin ring med varsin superkraft. En för alla fyra element + något så fånigt som kraften av "heart". Jag menar, de kunde väl åtminstone säga "power of love" eller liknande, vad ska "power of heart" betyda egentligen? Att killen med den kraften kan utföra hjärt och lungräddning genom att peka sin ring mot personen i fråga?
Iaf så var det det enda som fanns kvar i minnet, någonstans långt bak bakom en massa spindelväv. Av en slump råkar jag komma över titeln på nätet och när jag senare letar upp sagda serie på imdb inser jag att det är den serien jag såg, och älskade, som barn. Döm av min förvåning när jag läser seriens handling och får reda på att barnen kan kombinera sina ringar och tillkalla en superhjälte; Captain Planet. Till saken hör att Captain Planet visar sig vara en produkt av tiden serien skapades, just det, 80-talet. Det betydde i sin tur att Captain Planet inte bara har hockeyfrilla, utan att han också springer omkring i spandex. Hela poängen med serien visar sig också vara att lära ungar att inte skräpa ner i naturen; första avsnittet av "Captain Planet and the Planeteers" inleds med att Gaia (a.k.a. Moder Jord) vaknar upp efter att ha legat och däst i några millenium och inser att "de korkade människorna" håller på att förstöra jorden. Kort och gott: "The Earth is dying!". För att lösa problemet skickar Gaia ut fem ringar (med krafterna jord, vind, vatten, eld och ....hjärta *facepalm*) till fem tonåringar som bor i varsin kontinent.
Tänk sedan på att serien är från 80-talet som sagt, vilket självklart speglas i var ungarna kommer från. Killarna kommer från North America, South America och Africa, medan tjejerna kommer från Asia och.....The Soviet Union. Yup, inget Europa här inte, eftersom vi måste visa att de två stormakterna (som det var under seriens produktion) måste gå samman och kämpa för miljön för att rädda världen. För att göra det ännu bättre tycker den nordamerikanske killen (Läs über-amerikan) att den sovjetiska tjejen har en mysig accent. Eller som han uttrycker det "Hey, love your accent babe, are you Russian?" >_< Har inte sett några fler avsnitt men det känns ju onekligen som att en romans kommer blomma upp mellan dem.
Om vi nu går tillbaka till Captain Planet ett tag, så handlar första avsnittet om en ond gubbe som sprider olja runt en hel strand och en massa valrossar och fåglar blir dränkta i det. Hela grejen visar sig övermäktig för ungarna och de tillkallar Captain Planet. Captain Planet räddar dagen givetvis, men inte bara det! Åh nej, Captain Planet är miljövänlig också! Hans första goda gärning är att plocka upp ett metallrör från sjöbotten och slänga det i en papperskorg. Sedan fortsätter han (väldigt amerikanskt) att plocka upp en ond gubbe, säga (ännu mer amerikanskt) "There's a place for garbage like you!" och självklart (med en amerikansk självsäkerhet) slänga den onda gubben i en annan papperskorg.
...
...
...
Det är dock inte allt. Avsnittet slutar med tips om hur alla vi andra kan bli en "planeteer" och rädda världen genom att exempelvis släcka lampor i rum vi inte är i, samåka och cykla eller gå om vi bara ska korta distanser. Visserligen ska man göra allt detta (speciellt nu när vi förmodligen kommer dö inom ett halvår pga växthuseffekten) men känns det inte som att kidsen borde ha fattat vid det här laget att man inte ska skräpa ner i naturen? Eski teski.
Klassiska författare och degbullar i Lorensbergaland...
Har liksom många andra tagit långt break från blogg.se men är nu tillbaka med starka friska tag. Har i två veckor nu varit på Lorensbergaskolan bland en massa åttaklassare och lekt fröken. Lyckades väl hyfsat bra, de använde tillochmed mitt namn sista dagen =D
Jag och Priggles spenderade de två veckorna med att vara på diverse Sv/En-lektioner, utstå två nära-döden-upplevelser när vi stod i fiket två dagar och höll i lite tävlingar. För att börja med det värsta så var jag fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle överleva fredagen vi stod i fiket, och då hade tisdagen när vi också stått där varit en av de tråkigaste upplevelserna i mitt liv. När vi kom på fredagen trodde priggles och jag att det skulle gå mycket lättare den här gången än tre dagar tidigare. Den känslan stannade kvar till ca 9.30 då fiket skulle öppna. Priggles och jag hade gjort mackor och bryggt kaffe som om vi aldrig gjort något annat och var dittills väldigt stolta över hur smidigt allt gick. Till saken hör att fredagar är "bulldagar" på Lorensbergafiket, dvs att cafévärdarna gräddar djupfrysta bullar och säljer. Jag som självklart ansvarade för bullgräddningen tyckte att vi hade extremt mycket bullar fick hela sin intuition på skam när vi öppnade och möts av ett Atlantenstort hav av högstadieelever som ivrigt väntar på sin vanliga fredagsbulle. I samma ögonblick ser Priggles och Ika hela deras liv passera revy och börjar panikartat att sälja bullar. Självklart tar bullarna slut innan alla fått och självklart stannar de som inte fått någon bulle kvar vid disken och väntar på att nästa omgång bullar ska gräddas klart. Självklart tar det år för bullarna att bli klara och självklart blir eleverna gnälliga. Dagen utvecklade sig mycket bättre efter lunch då det inte skulle vara några fler bullar och Ika och Priggles kunde andas ut. Varför alla eleverna vill ha de där bullarna förstod vi dock inte, då vi tog varsin och upptäckte att de var helt degiga.
I övrigt förflöt första veckan hyfsat bra, om man bortser från att torsdagen inleddes med att jag ensam fick plasta in 20 band av Nationalencyklopedin eftersom Priggles var på möte. O_o Böckerna skulle inte heller plastas in helt eftersom plasten var så dyr, vilket innebar att bara ryggarna skulle plastas in. Tror däremot att resten av dagen gick ganska bra.
Andra veckan var betydligt bättre, inga fikdagar och vi förberedde lite tävlingar åt eleverna. De hade arbetat med klassiker i flera veckor och vi tänkte därför en liten "lek" där de fick 15 författare och 15 boktitlar på ett papper som de skulle para ihop skulle vara trevligt. Vi läste också 6 inledningar så fick de gissa vilka böcker det var. Sagt och gjort, Priggles och jag gick längs klassikerhyllan i bilbioteket och valde ut lite böcker, sedan fortsatte jag med att skriva ner titlarna och författarna på ett papper som vi sedan kopierade. Självklart var det dumt gjort, även om jag ansträngde mig till tusen för att det skulle vara läsligt. När vi delar ut papprena och går omkring i grupperna för att hjälpa till eller ge dom ledtrådar får jag böand annat höra "Vilken bok har Ernst Hemingway skrivit?". Ernst. Alltså ser folk inte det e jag har skrivit mellan n och s. "Men har han skrivit Hemsökarna?". Tydligen går det inte att läsa Hemsöborna heller, men den bästa var nog ändå "Vem ska vi ta på Stolthet och fordon?". Fordon. "Pride and vehicles". Priggles skrattade så hon höll på att dö medan jag skamset gick omkring och sa att "Det står Hemsöborna och Stolthet och fördom". Tsk tsk.
Däremot var det skrämmande hur lite de flesta kunde, nästan ingen visste tillexempel att Moberg skrivit Utvandrarna, och då hade vi bara Moberg och Strindberg av svenska författare på hela listan. Flera stycken trodde dessutom att Dostojevskij var spanjor >_<.
Den andra tävlingen var en musiktävling som vi gjorde med språkvalsgruppen som hade svenska eller engelska. Lite namnlekar och ledmotivsfrågor, vilket senare visade sig vara något som hela gruppen tyckte var roligt, även de som inte brukar engagera sig så vi gick stolta därifrån när vi slutade igår.
Jag och Priggles spenderade de två veckorna med att vara på diverse Sv/En-lektioner, utstå två nära-döden-upplevelser när vi stod i fiket två dagar och höll i lite tävlingar. För att börja med det värsta så var jag fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle överleva fredagen vi stod i fiket, och då hade tisdagen när vi också stått där varit en av de tråkigaste upplevelserna i mitt liv. När vi kom på fredagen trodde priggles och jag att det skulle gå mycket lättare den här gången än tre dagar tidigare. Den känslan stannade kvar till ca 9.30 då fiket skulle öppna. Priggles och jag hade gjort mackor och bryggt kaffe som om vi aldrig gjort något annat och var dittills väldigt stolta över hur smidigt allt gick. Till saken hör att fredagar är "bulldagar" på Lorensbergafiket, dvs att cafévärdarna gräddar djupfrysta bullar och säljer. Jag som självklart ansvarade för bullgräddningen tyckte att vi hade extremt mycket bullar fick hela sin intuition på skam när vi öppnade och möts av ett Atlantenstort hav av högstadieelever som ivrigt väntar på sin vanliga fredagsbulle. I samma ögonblick ser Priggles och Ika hela deras liv passera revy och börjar panikartat att sälja bullar. Självklart tar bullarna slut innan alla fått och självklart stannar de som inte fått någon bulle kvar vid disken och väntar på att nästa omgång bullar ska gräddas klart. Självklart tar det år för bullarna att bli klara och självklart blir eleverna gnälliga. Dagen utvecklade sig mycket bättre efter lunch då det inte skulle vara några fler bullar och Ika och Priggles kunde andas ut. Varför alla eleverna vill ha de där bullarna förstod vi dock inte, då vi tog varsin och upptäckte att de var helt degiga.
I övrigt förflöt första veckan hyfsat bra, om man bortser från att torsdagen inleddes med att jag ensam fick plasta in 20 band av Nationalencyklopedin eftersom Priggles var på möte. O_o Böckerna skulle inte heller plastas in helt eftersom plasten var så dyr, vilket innebar att bara ryggarna skulle plastas in. Tror däremot att resten av dagen gick ganska bra.
Andra veckan var betydligt bättre, inga fikdagar och vi förberedde lite tävlingar åt eleverna. De hade arbetat med klassiker i flera veckor och vi tänkte därför en liten "lek" där de fick 15 författare och 15 boktitlar på ett papper som de skulle para ihop skulle vara trevligt. Vi läste också 6 inledningar så fick de gissa vilka böcker det var. Sagt och gjort, Priggles och jag gick längs klassikerhyllan i bilbioteket och valde ut lite böcker, sedan fortsatte jag med att skriva ner titlarna och författarna på ett papper som vi sedan kopierade. Självklart var det dumt gjort, även om jag ansträngde mig till tusen för att det skulle vara läsligt. När vi delar ut papprena och går omkring i grupperna för att hjälpa till eller ge dom ledtrådar får jag böand annat höra "Vilken bok har Ernst Hemingway skrivit?". Ernst. Alltså ser folk inte det e jag har skrivit mellan n och s. "Men har han skrivit Hemsökarna?". Tydligen går det inte att läsa Hemsöborna heller, men den bästa var nog ändå "Vem ska vi ta på Stolthet och fordon?". Fordon. "Pride and vehicles". Priggles skrattade så hon höll på att dö medan jag skamset gick omkring och sa att "Det står Hemsöborna och Stolthet och fördom". Tsk tsk.
Däremot var det skrämmande hur lite de flesta kunde, nästan ingen visste tillexempel att Moberg skrivit Utvandrarna, och då hade vi bara Moberg och Strindberg av svenska författare på hela listan. Flera stycken trodde dessutom att Dostojevskij var spanjor >_<.
Den andra tävlingen var en musiktävling som vi gjorde med språkvalsgruppen som hade svenska eller engelska. Lite namnlekar och ledmotivsfrågor, vilket senare visade sig vara något som hela gruppen tyckte var roligt, även de som inte brukar engagera sig så vi gick stolta därifrån när vi slutade igår.
test...
Snabbtest för att se om blogg.se hatar mig, eller om det bara är IE. Sedan är det marsch pannkaka för att se nästa Star Trek avsnitt =D