ikairutan

Så, de senaste dagarna har spenderats genom att ha Don Bluth-maraton med Sanna, lite RCT3-spel och ett (antagligen) ohälsosamt intag av CSI-avsnitt. Och genom det sistnämnda dök av en ren tillfällighet Dale Midkiff upp, alias Darien Lambert i Time Trax. Bara några dagar efter att jag har tagit upp ämnet på min blogg eftersom jag genom en slump upptäckte ett äldre blogginlägg där jag beskrev honom i en dröm. Ett sådant sammanträffande har bara hänt en gång förut, i februari/mars någon gång förra året när Brad Dourif helt plötsligt var med i allt mellan himmel och jord (dvs såg jag först "Gökboet" där han har en framträdande roll för att någon dag senare, utan något som helst sammanhang, slå på ett Star Trek avsnitt och upptäcka att han har en lika betydande roll i det avsnittet). Har varken funderat eller lagt mycket vikt vid Time Trax på väldigt länge vilket gör att sammanträffandet blir än mer märkligt. Ska detta nu bli någon ny årlig grej, kommer jag vara med om fler konstiga smmanträffanden under kommande år när jag blir hookad på en särskid serie? Tål att funderas på...

För övrigt kan tilläggas att Dale har åldrats med stil; förutom lite rynkor och grå tinningar ser han precis ut som han gjorde 1993 :)

Satte mig ner och tog tjuren vid hornen igår, dvs såg en av de flertal filmer som jag har sparat på under en väldigt lång tid men aldrig kommit mig för att se. Igår gick turen till "Bleka dödens minut", vars originaltitel ("The Princess Bride") överensstämmer mycket mer med handlingen, så till den grad att man får börja fundera vad titelöversätteran satt och rökte när han kläckte den titeln. Hursom hursom är det en blandning av saga, satir och swashbuckling och Buttercup och Westley kommer nu för alltixd att tillhöra min lista över favoritpar i filmens värld. Fick även se Mandy Patinkin i sitt livs roll, som Inigo Montoya, spanjoren som spenderat 20 år på att träna sin fäktningstalang så att han ska kunna hämnas sin far som blev mördad av en man med sex fingrar på sin högerhand. Måste därför bjuda på klipp med Patinkin, med filmens (och hans karriärs) mest kända replik.

Så har då ytterligare en vecka gått och idag har jag varit andra agen på mitt sommarjobb. Jobbar på BTF, vilket innebär att jag rensar rabatter och ska väl göra någon annan form av trädgårdsarbete senare. Helt galet att behöva gå upp 5:30, jag blir helt chockad när klockan ringer men hittills har det gått bra. Brukar vara zombie om jag går upp mellan 6-8, men tidigare går tydligen bra. Vi slutar vid 13 på fredag dock, vilket kan behövas om jag ska hinna göra tårta till kvällen. För övrigt lämnar bilarna på BTF lite att önska; alla håller på att packa ihop totalt. Bilen vi åkte i igår har bland annat tidigare visat sig leva ett eget liv och fortsatte gå efter att nyckeln dragits ur tändningslåset och bilen vi fick låna idag hade inget avgasrör eftersom det hade ramlat av (!) för ett tag sen. Dessutom var det inte den snabbaste bilen att få igång, Att köra på ettan var en mardröm eftersom den då for fram i ca 1 cm/h i åtminstone 10-15 sekunder innan man kunde lägga i tvåan och försöka få igång någon fart. Menmen, av någon underlig anledning är det faktiskt hyfsat kul med rabatterna, särskilt när det syns att man gjort något när man rensat klart. Sen har jag sällskap av Alicia också vilket bara höjer stämningen :D Vi kommer ha gnällt så mycket på kirskål och maskrosor när det här är över att det räcker åt hela Ludvikas befolkning i sommar.

Sedan senast har jag fått antagningsbesked av Kulturama och AMP vid Markaryd, och det blir Kulturama i höst för min del. AMP var bara 80 % musikal och Kulturama innebär Stockholm vilket är lite trevligare att bo i. Och så får jag flytta in hos Emma också :)))

Tillbaka hem från dansuppvisning i Falun som gick i rosa då musiken var Rosa Pantern. Har därför fuschia-rosa leggings, linne och en påmålad mask i samma färg runt ögonen, lägg därefter till svarta strumpor, svart glitterfluga, svarta satänghandskar och extremt tuperat hår. Kanske kommer bilder någon dag, det får vi se...

Annars var Emma hemma över sin födelsedag och helgen som följde, vilket var trevligt. Ska åka dit och bo när jag ska på audition för kulturama den 23 maj :)


En annan av mina favoritfilmer är Kort möte från 1945 med regi av David Lean. Riktigt vackert och melankoliskt, även om jag inte sett så många fler Lean-filmer så kommer det garanterat att göras i framtiden, helt underbar regi. Men när manuset är av Noel Coward kan det väl inte bli annat än bra :) Det här är slutscenen ur filmen...


Handling: Laura Jesson lever med sin make och sina två barn i London. En dag träffar hon läkaren Alec Harvey på en tågstation och de kommer genast överens. Trots att de båda är gifta bestämmer de sig för att träffas varje torsdag, och snart utvecklas vänskapen till en romans. Båda vet dock att deras förhållande är omöjligt...

Medverkande: Celia Johnson, Trevor Howard, Stanley Holloway, Cyril Raymond

Efter lunch, utläsning av Spegellandet och dåsandet på soffan i 45 minuter kom jag igång med projektrapporten igen och har gjort klart genomförande-delen vilken lär ha varit den klart tråkigaste delen också. Tar en paus för att publicera ett till klipp men sen är det tillbaka till rapporten igen.


Det här klippet kommer från min absoluta favoritfilm Gökboet (1975). Jag tror aldrig jag har blivit så blåst av en film, det måste vara en av de första gångerna som jag inte lyckats komma fram till hur filmen slutar innan själva slutet. Grymt bra skådespelare och en fantastisk film helt enkelt.


Handling: Randall McMurphy är en småkriminell snubbe som är påväg tillbaka till fängelset, men får reda på att han kan bli inlagd på mentalsjukhus om han spelar galen. Sagt och gjort kommer han in på ett mentalsjukhus och lär känna de andra som ligger inlagda. Basar över salen gör Syster Ratched som håller gruppen i en järnhand, det vill säga, tills McMurpy kommer. Därmed börjar en katt-och-råtta lek över vem som har övertaget...

Medverkande: Jack Nicholson, Louise Fletcher, Will Sampson


Och eftersom jag nu delgivit min favoritfilm kan jag ju ställa samma fråga som Prigg: Vilken är din favoritfilm?

Ja, efter att ha gått upp vid 7 och skjutsat mams och paps svängde Fröken Prigg förbi och hämtade upp mig. Därefter följde gymning och nu sitter jag här och tänkte få undan en hel del på skolfronten...Eller ja, projektrapporten åtminstone.

För att förklara titeln så är det helt enkelt brjan till den mest förbisedda sången i Disneys Lady och Lufsen, en liten kort sak på ca 30 sekunder som Jock sjunger när han ska gräva ned ett ben. Såg aldrig Lady och Lufsen så ofta när jag var liten men jag fick någon knäpp i 12/13-års åldern och såg den varje dag i nästan två veckor. Av någon anledning finns det en sådan stämning i det att det funkar utan att bli tråkigt och sen dess ligger den högt på min lista över absoluta animerade favoritfilmer. Därför bjuds det på två klipp, det ena med Jock och det andra för att den är en grymt bra idé av manusförfattaren.

Efter haveriet med ABB-sommarjobbet (eller vad det verkar som iaf) behövde jag något att muntra upp mig med. Fick bli den sista häftiga scenen i Equilibrium (2002) denna gång (som konstigt nog fick den svenska titeln "Cubic"). Grymma scener och Christian Bale rocks my socks som de säger; dessutom har den här filmen en riktigt bra och genomarbetad handling för att vara en action...Det sagt så ska vi väl nämna att Sean Bean har en roll i filmen också, och Bönan är som sagt min favoritskådis ;)

Såg Somewhere in Time för första gången igår och blev helt förälskad i den vilket jag hade väntat mig. Designen till bloggen är inspirerad från den filmen men jag hade inte sett den förrän igår. Något av det bästa med hela den filmen är John Barrys filmmusik, som gör varenda scen så mycket mer levande och vacker; jag tror inte att det finns eller har funnits någon filmmusikkompositör som lyckats fånga känslor så bra på vita duken som John Barry. Det fick mig att tänka på en annan film med musik av Barry, nämligen Robin Hood - äventyrens man från 1976, eller Robin and Marian som den heter på originalspråk. Legenden om Robin Hood har alltid fascinerat mig och därför var jag tvungen att se den här filmen när jag fick nys om den eftersom den skiljer sig från den vanliga Robin Hood-historien; Robin Hood - äventyrens man utspelar sig 20 år efter de händelser vi är vana vid. Filmen var dock inte så bra som jag hade trott, men en scen har särskilt etsat sig fast i mitt minne, delvis på grund av den underbara Audrey Hepburn men allra mest på grund av John Barrys musik som tar Hepburns korta monolog till nya höjder.


Scenen är från slutet av filmen och lär avslöja mycket om vad som hänt innan, så läs inte vidare om du vill se filmen och få reda på slutet sen :)




Scenen utspelar sig efter att Robin gått en sista strid mot Sheriffen av Nottingham och är svårt skadad. Marian som trott att de skulle leva lyckliga tillsammans i stillhet blir förskräckt när Robin uttrycker sin lust till att bli krigare igen. För att de inte ska skiljas igen förgiftar hon honom och sen sig själv. Robin märker att något är fel och vill ha en förklaring till varför Marian handlat som hon gjort, varpå denna scen tar vid.

Inspirerad av allas vår Priggles var jag tvungen att göra en ny kategori och skriva ett inlägg om Sunset Boulevard, antagligen filmen med den bästa öppningsscenen och den bästa slutscenen i filmhistorien. Kunde inte hitta öppningsscenen på youtube med jag måste bjuda på de sista fem minuterna i alla fall. Underbart spelat av Gloria Swanson, skandal att hon inte vann Oscarn för den här rollen. Ska jag ranka den utifrån mina favoritfilmer ligger den nog på en fjärdeplats.