Prins Ali, nu bugar vi aliababwa!

Ja, då var man hemma efter ännu en danslektion i Falun och det blir bara roligare :D Rosa pantern-musik den här terminen så vi dansar omkring till det. Kommer bli tvungen att tänja på diverse muskler något fruktansvärt mycket om jag ska lyckas med att se graciös ut under hela dansen, iochmed att vi ska börja liggandes (!) ner på golvet och ta oss up genom någon slags gungteknik. Väldigt kul dock, men tänjning som sagt!

Annars har det inte hänt mycket, draman blir allt roligare (grymt bra övningar idag! :)) och jag, Erika och Kak åkte till Dollarstore och införskaffade diverse prylar (bland annat hårsprej till Kak, tops till Erika och ansiktmasker till moi!). Tog ett tag eftersom det tydligen är vägarbete överallt i hela staden och det far tåg lite hit och dit, men vi kom fram tillslut i alla fall.Helskumt med ansiktsmask som luktar choklad men mycket avslappnande. Har inte sett något Star Trek avsnitt idag men det lär hända imorgon och dagen efter det och efter det. Är också mycket möjligt att jag däckar av för mycket Star Trek-tittande men jag har nog hunnit vakna upp tills på måndag :)

Och titeln kom till eftersom jag låg i säkert en halvtimme igår utan att kunna somna eftersom jag hade "Prins Ali" från Aladdin i huvudet. Problemet är också att jag bara vissa delar av texten, så jag hade fyra rader som loppade omkring i skallen igår...Risken är stor att samma sak kommer upprepas inatt.


Hade tänkt lägga in ett youtube-klipp med "Prins Ali", men hittade denna och blev påmind av Priggles kommentar om att hon inte förstod sig på Star Trek, så jag postar denna och hoppas att hon blir Star Trek-frälst genom den ;)


Fortfarande kvar i TNG-träsket...

Har läst in mig mer på Tasha Yar-mysteriet och fått reda på att Denise Crosby bad att få sluta, och det var därför Tasha Yar gick och dog på ett helt patetiskt sätt i TNG. Rätt beslut måste jag säga, visst vill man vara med i Star Trek och alla omkring, men om man inte får vara klingon/annat spejsat eller åtminstone vara lika häftig som Picard kan det ju inte vara värt det. Annars var dagens TNG-avsnitt riktigt fly, med ett avsnitt där alla barnen på Enterprise blev kidnappade av något skumt folk som var infertila och som inte förstod varför människorna inte kunde tänka sig att få kartor och information om andra sidan galaxen i utbyte mot småttingarna. Picard sprang omkring och såg helt borta ut när en liten tjej kom fram till honom och kramade honom för att han räddat henne, satt och fnissade förnöjt för mig själv i fåtöljen. :D

image4

Tasha Yar din gamla bracka, som Astri skulle ha sagt...

Scotty beam me up!

Har nu plöjt igenom ytterliggare två The Next Generation-avsnitt och konstaterar att manusförfattarna gjorde rätt som dödade Tasha Yar 23 avsnitt in i serien. Hur meningslös får en karaktär bli, jag menar de andra två stora kvinnorollerna i serien är borta från vissa avsnitt i första säsongen men gör bra mycket större intryck än Yar. Lite elakt av författarna också att göra henne så tråkig och blasé, kan inte vara så lätt att stå ut och vara special i en besättning som innehåller Worf, Data, Deanna Troi och übergrymme Picard. För att inte tala om kvinnotjusaren Riker och Geordi La Forge som får springa omkring med visor.

Riker stod också för dagens bästa Star Trek-replik (i avsnittet där han kärar ner sig i ett hologram, hur patetisk får han bli?), som han levererar när La Forge försöker lära Data att måla: "A blind man teaching an android how to paint?" Och med det tar vi avsked för att krypa till kojs och drömma sweet dreams om Enterprise...

Picard

Picard, Picard, mannen hela dagen...

Träning och diverse...

Förra veckans produktivitet infann sig inte den här veckan. Hela dagen var allmänt blaj (fast jag skrev klart faktan om Swami Prabhupada och började powerpoint-sidan om honom iaf) men det blir det nog bättring på. Är nästan klar med labbrapporten, och jag har åtminstone skrivit ut ansökningspapprena till de musikalutbildningar som finns i Sverige. Dessutom har jag nog aldrig tränat så mycket som under den senaste månaden, så banne mig om det inte syns i gymmets statistiklista som Patrik alltid sätter upp i slutet av varje månad! Ska dessutom träna med Priggles imorgon klockan 7, får se hur väl emottagen man blir på filosofilektionen sen när man är pigg och glad som en tok pga träningen....

Annars sitter jag oh funderar på om man kanske ska börja på något kreativt, typ sticka eller göra klart broderiet av rosen och fjärilen i korsstygn som ligger nere i tidningskorgen, men det tar alldeles för mycket fokus från mina Star Trek-avsnitt. Star Trek ja. Efter en period av kopiösa mängder Criminal Minds är det återigen Star Trek som gäller, most likely för att det bara finns ett CM-avsnitt som jag ännu inte sett (pga den pågående idot-strejken mellan Hollywoods producenter och manusförfattare, eftersom producenterna inte tycker att författarna ska få royalties för att de använder deras material över internet) och för att det finns sådär en närmare 400-500 avsnitt av diverse Star Trek serier som än väntar på att jag ska titta på dom och bli ännu mer trekkie-nördig och odräglig. Anyway, anyhow så är jag halvvägs in i säsong ett av TNG, 3½ säsong in i Voyager och några avsnitt in i DS9. Har dessutom sett de flesta avsnitt av Enterprise, men eftersom jag just nu försöker se serier i kronologisk ordning får jag ta tag i den serien senare. Synd bara att det inte finns några snyggingar ála Chakotay eller Trip i DS9, det är nog därför den blir lite glömd...Picard å andra sidan, det skulle kunna bli ett helt eget inlägg. Har insett att jag såg väldigt lite film förra året jämrfört med de två åren innan, antagligen pga allt serie-tittande och då främst någon Star Trek-serie. Synd för filmerna, men Jean-Luc Picard slår nog det mesta....

RIP

Nej nej nej NEEEEEEEJ! Heath Ledger kan inte bara gå och dö sådär, han höll ju på att utvecklas till något riktigt stort som skådespelare! Varför?! 28 år och så tar det slut?!

Jag ska i alla fall se fram emot uppföljaren till Batman Begins där han spelar Jokern i sommar, och hoppas att filmen dedikeras till hans minne.


Produktivitet så det heter duga!

Vaknade runt en 7:48 idag och gick på toaletten, fullt medveten om att jag borde stiga upp på riktigt eftersom jag var hyfsat pigg. Gick tillbaka till sängen iaf, och vaknar senare av väckarklockan vid 10:10. Trött som en skadeskjuten gnu som sprungit 11 mil i Gobiöknen masar jag mig upp runt en 11:30 och sätter mig vid datorn. När jag väl kommer dit verkar det dock som om gnun återuppväcks och det slutar med att jag gjort klart allt jag tänkt göra idag vid 15:30, inklusive 1 timmes uppehåll för mat och lite allmänt trombonspel. Hur lyckades jag bli klar så tidigt? Jag sitter fortfarande i ett smärre chocktillstånd och kan inte för min värld förstå hur jag lyckades skriva ett helt stycke om "Grease", ett helt avsnitt om musikalen under 1980-talet samt ett stycke om dansfilmerna under det decenniet på så kort tid.
Det känns lite tomt nu, har bara 90-talet och 2000-talet kvar och sen är det finito med mitt skrivna arbete. Vad göra sen? Redigera och putsa på detaljerna och börja leta scener till videon som ska höra till arbetet, vilket kommer ta evigheter eftersom det kommer kännas som en dolkstöt i mitt bröst varje gång jag måste klippa i en scen efterosm de inte får vara för långa. Måste få med så mycket som möjligt...

Har gjort filosofin också, så det är verkligen knapert på torpet. Satt och skrev den igår, mycket trevlig uppgift när man väl läst igenom allt, bara att filosofera och skriva lite. Om jag var riktigt ambitiös hade jag satt mig och letat mer fakta om Hare Krishna, men jag orkar inte sikta igenom alla de religiösa sidorna som dyker upp så fort man skriver in "Hare Krishna" på google. Varför dyker det bara upp religiösa sidor? Varför kan det inte komma någon trevlig sida som täcker de flesta religioner och har objektiva beskrivningar? Bleh. Dock ska jag prata om historiken och utbredning, så det lär bli hyfsat lätt, måste bara hitta något vettigt om Hare Krishna för att kunna göra en diskussion om det ska klassas som sekt eller inte. Ablehbleh.


Hittade det här och måste dela, mest för att det är en så stor del av mitt dagliga liv...

Laaaaaaaaambert, the sheepish lion.....

Skumma drömmar

Höll aldrig på att somna inatt och när jag väl gjorde det hade jag en jätteskum dröm som resulterade i att jag vaknade runt klockan 6. I drömmen var jag inte mig själv utan Ingrid Bergman (eller ja, jag själv som Ingrid Bergman?) och jag skulle filma en ny film. Problemet var att alla på inspelningen försökte döda mig på olika sätt (eller ja, det visade sig att det egentligen bara var en person som försökte, men fick det att se ut som om alla andra gjorde det). Den förste personen att bli misstankt var min man (dock inte Roberto Rosselini, ingen aning om vem det var, skådis var han iaf) innan misstankarna föll på Andreas (Strandberg, trummis i VDM och musikkåren), som tydligen var statist och vimsade omkring i pälsjacka, pälshatt och stor Stalin-mustache. Det fortsatte sedan med den kvinnliga birollen (som erkände att hon försökte mörda mig och sedan gjorde värlens häx-skratt, dock blev hon struken från utredningen av någon anledning). Tillslut var det alltså bara regissören kvar, och det var nog det skummaste sättet att döda någon på någonsin. Under en scen skulle jag tydligen springa omkring vid en avlång trappa (vet dock inte varför). Brevid regissören satt en regissörassistent och skjöt ner änder från skyn, och det var alltså dessa änder som skulle träffa mig i huvudet oc resultera i min död. Jag insåg detta och skrek till min skådisman som satt i närheten och tittade på, men han förstod inte vad jag menade. Jag försökte då springa bort till honom för att komma iväg från regissören (dock gjorde jag det genom att springa framför nämnda regissör), vilket gjorde att han tog geväret från assistenten och sköt mig rakt i bröstet. Och där någonstans vaknade jag, helt förvirrad och allmänt konstig i skallen. Man ska nog inte kolla på Sherlock Holmes sent på kvällen innan man går och lägger sig...

image2
Stackars Ingrid, du har det inte lätt...

Personlighetsstörningsmojj...

Astri länkade så jag var tvungen....

DisorderRating
Paranoid Disorder:Low
Schizoid Disorder:High
Schizotypal Disorder:Low
Antisocial Disorder:Low
Borderline Disorder:Low
Histrionic Disorder:Moderate
Narcissistic Disorder:Moderate
Avoidant Disorder:Low
Dependent Disorder:Low
Obsessive-Compulsive Disorder:Moderate

-- Personality Disorder Test - Take It! --
-- Personality Disorders --


Så jag kikade på var schizoid disorder var och får upp detta:

Quick Summary:
People with schizoid personality disorder avoid relationships and do not show much emotion. Unlike avoidants, schizoids genuinely prefer to be alone and do not secretly wish for popularity. They tend to seek jobs that require little social contact. Their social skills are often weak and they do not show a need for attention or acceptance. They are perceived by others as humorless and distant and often are termed "loners."

Symptoms of Schizoid Personality Disorder: Weak interpersonal skills
Difficulty expressing anger, even when provoked
"Loner" mentality; avoidance of social situations
Appear to others as remote, aloof, and unengaged
Low sexual desire
Unresponsive to praise or criticism

Additional Information: It is important to distinguish schizoid from avoidant. Avoidants will feel anxiety in social situations and have the desire to fit in, while schizoids simply prefer to be alone. It is occassionally difficult to distinguish between schizoid and Asperger's, as well. This disorder is diagnosed more frequently and is often more severe among males. Schizoids usually do not seek treatment on their own and are often coaxed into it by a loved one.


Och ja...jag vet väl inte om jag håller med om så mycket av de där symptomen..Det enda jag ser som jag tycker stämme rär att jag tycker om att vara ensam. Där tog det stopp :P


Drama! och drama XD!

Japp, drama i dubbel bemärkelse var det idag. Först en inställd drama-lektion då Ankie (med eeeee, som hon tydligen ville stava sitt namn med eftersom hon ville vara speciell? Varför kan man fråga sig när man är över 40 menmen) inte hade koll på schemat innan nästa drama-lektion då Ankie dök upp och bad om ursäkt för att hon missat den första lektionen. Därtill följde en massa "drama-övningar" som Ankie var tydlig med att säga ("Säger vi att vi leker kommer rektorn och är sur på mig") som var ganska roliga, det här med drama blir nog bra.

På det följde lunch och så fika och teaterkläder, så vi begav oss helt enkelt ner mot stan i en mindre samlad konvoj, jag i en bil och Karin och Erika i Karins lilla OLD (dvs en Peugot från -89, ingen servostyrning och växlingen är helt mongo). Jag kom ner först och parkerade i en ficka brevid teatern och väntade in de andra. När de väl kommer ska Karin också försöka fickparkera, i en relativt stor lucka. Det är här dagens nästa drama inträffar (hade jag vetat om Karins fickparkerinskunskaper hade jag låtit henne ta min lucka som var jättestor eftersom den låg direkt efter en infart).

Karin bestämmer sig alltså för att fickparkera, dock genom att köra in i luckan och backa istället för tvärtom som är bra mycket lättare och minimal risk för att det ska gå fel. Hon kör in, öppnar dörren och frågar mig vilket håll hon ska styra mot. Jag pekar höger och Karin proceeds by styra ratten åt vänster. Stora suckar. Denna process pågår två gånger till, innan Karin säger "Kan jag inte köra in på Folkets hus-parkeringen?". Jag påpekar att det är lättare att backa in, och att det ändå är så stor lucka att hon borde få plats (någon gång under tiden har jag också erbjudit mig att parkerka, men "Karin kan själv!"). Samtidigt under själva parkerandet har en gubbe stått på andra sidan gatan, stirrat på oss oförstående och följer utvecklingen med stor fascination. Här händer det allmänt skumma och själva dramat, Karin börjar backa ut, och fortsätter att vrida ratten åt vänster. Och fortsätter att backa. Och vrida. Och backa. Tillslut står hon på tvärsen, rakt över körbanan och blockerar all trafik. Jag viker mig av skratt på trottoaren. Erika kryper ihop av skratt i Karins baksäte. Gubben på andra sidan gatan ser helt förbryllad ut. Karin tittar på mig och viftar med händerna. Samtidigt kommer en liten postmänniska i en postbil och inser att han inte kan köra vidare eftersom Karin blockerar hans väg (hur hon lyckas blockera så mycket, i en liten skrutt-Peugot är helt beyond me), vilket leder till att han stirrar surt på Karin. Karin kör in i fickan igen någorlunda bra och jag säger åt henne att maka på sig så jag kan parkera. Nu inser jag att styrningen och växlingen på Karin bil är helt galen, vilket leder till att jag (efter att ha försökt rädda Karins påbörjade parkering) bestämmer mig för att följa Karins tanke och parkera på Folkets Hus-parkeringen. Eftersom jag inte alls förstår mig på gamla OLD:s växling uppdagar sig en intressant konstellation: Jag sitter och kör och kämpar med styrningen medan Karin växlar åt mig. Efter många om och men hittade vi en ledig parkeringsplats och väl där lyckades jag parkera utan problem.

Där kunde historien vara slut, men efter teaterklädsbesöket och fikan skulle jag skjutsa tillbaka alla till Arbetarteatern från Posten (dvs en sträcka på ett kvarter, men jag skulle ändå köra runt bilen så...), och ser en ficka. Pga Karins missöde känner jag mig tvungen och kan inte motstå att göra en ordentlig fickparkering, och tittar sen på Karin i backspegeln med ett storflin. Kanske inte behöver nämnas att Karin tittade på mig surt från baksätet...

Karin fickparkerar
De blå rutorna får demonstrera bilar som var parkerade runtomkring, annars tror jag att resten av bilden talar för sig själv...

Det är aldrig försent

Ibland hittar man nyheter som får en att le för sig själv framför datorn och tycka att det finns några saker som ändå går framåt i världen. Den här är en sådan; John Lowe är frånochmed nu min nya hjälte, gud vilken söt gubbe <3


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1614059.ab

Såpa, i dubbel bemärkelse...

Efter den goda nyheten om att Estetisk verksamhet inte börjar förrän den 17 och att jag därför är ledig hela torsdagen har jag spenderat en absurd tid på att kika på Glamour-klipp på youtube och återigen konstaterat att jag är en sucker för dödsscener, särskilt Darlas då jag sitter och gråter som en stucken gris. Menmen....

Iaf så fick jag julklapp av min moster bestående av ett dusch- och hudcremespaket från Dove, mycket trevligt men jag blir något tveksam av Doves reklam från sidan av förpackningen:

"Dove tror på verklig skönhet och har skapat Doves fond för självkänsla, som är till för att hjälpa unga tjejer att omfamna en vidare definition av skönhet och utveckla en bättre självkänsla."

Sorry Dove, men jag tror inte att era dusch- och hudcremer leder tillstörre självkänsla, även om hudcremen gör att huden glittrar värre än en julgran.