ikairutan

Väldigt konstigt, för en gångs skull (känns det som i vilket fall) har jag en helt fri veckokväll att inte göra något på och därför känns de 3,5 timmarna som jag hade att spendera innan jag borde dra mig åt sängen till (men som antagligen inte kommer falla ut på det sättet) känns som en halv evighet. Kommer inte på något jag måste göra, även om det kanske vore bra att göra teoriläxan redan nu eller börja fundera på vad jag ska välja för låtar samt hru de ska framföras till interpret med Inger på onsdag, men det känns inte som någon panik och jag har faktiskt hela 2,5 timme kvar innan klockan slår 22 och jag borde sparka mig mentalt för att gå och sova. På grund av den osannolikt stora tidsfristen bestämde jag mig för att göra ugnspannkaka med blåbär och bara flyta omkring i lägenheten ett tag. Efter de 6 veckorna jag bott här med väldigt ensidig kost ska det därför bli en himmelsk upplevelse med lite blåbär, liksom det var i lördags när mams och paps var här och gjorde precis den mat jag önskat mig att det skulle bli, fläskgryta med ris och äppelpaj till efterrätt.

Helgen var för övrigt helt galen, som vanligt, med en allmän slappdag på söndag då jag vandrade omkring större delen av dagen i pyjamas. Fest på fredag hemma hos Fuji med en hel drös med folk, som alla försvann ungefär samtidigt för att hinna med sista bussen hem. Vi sex som stannade kvar sov över och jag kom hem vid 11.45 för att lämna lägenheten igen en kvart senare för att hinna till steppen :D Blev dock inte så mycket steppande för min del, har varit lite småförkyld och hade ont i halsen i lördags. Hade dock bättre hals idag och sjöng min klassiska låt, vilket kändes väldigt bra. Har insett vad mycket teknik man tappar så fort man börjar röra på sig och sjunga samtidigt, fick nämligen i uppgift att sjunga "Den ängen där du kysste mig" till Joel och gå fram mot honom, och då försvann större delen av de saker jag skulle tänka på medan jag sjöng. Menmen, hela vitsen är väl att man ska lära sig så vi får jobba på det helt enkelt.

Framförde monologen till vår produktion för regissören idag också, en tysk professor i musikal som ska vara allmänt orealistisk och farsartad. Lärde mig den mest för att få in rutin att lära in saker snabbt men det var väl lika bra att göra den också antar jag; vi var fyra som gjorde den så vi får besked om vem som ska göra den på onsdag eller fredag. Grymt skönt att det är Thomas som regisserar vår produktion, han är så uppmuntrande och det känns inte som om det gör något ifall något skulle gå fel. Han sa en väldigt bra grej om auditions på en tidigare fredag också, så nu tänker jag aldrig mer deppa ihop om en audition går dåligt (inte för att jag gjort det hittills heller egentligen).



Update på blåbärspannkaksfronten: Just nu ser ugnspannkakan ut som om  den är tagen ur en Alien-film...Den har svällt rejält på två tre ställen och ser helt enkelt förjävlig ut, antagligen för att det ligger små samlingar av blåbär där under som håller på och spricker i värmen och tvingar upp den stackars smeten mot oanade höjder.



Update 2: JAG HAR SKAPAT ETT MONSTER!!!!!