ikairutan

Jag lovar att min högra halsmandel är Don Corleone. Jag svär. Antingen har den lyckats muta antibiotikan att ta semester i knäskålarna eller så har den ordnat med ett hästhuvud i miniatyr i magsäcken som skrämmer penicillinet så mycket att det begår harakiri så fort det plumsat ner.

Till råga på allt känns det som att det sitter fast något i halsen, och detta något är stört omöjligt att hosta upp.