ikairutan

Har märkt att de flesta personer jag umgås med framförallt lyssnar på musiken i en låt och enbart bryr sig om texten ifall de tycker om musiken, något jag tycker är ganska märkligt då jag nästan alltid tänker på texten i en låt eftersom det ofta är texten som bygger upp låten. Musiken kan vara gudomlig men det är tillsammans med texten som den "tar sig till högre höjder" så att säga. Ofta är det också texten som gör en låt oförglömlig, när låten i instrumental version hade kunnat ebba ut eller bli småtråkig. Ett av de allra bästa exemplen på det fenomenet måste vara låten nedan. Jag och Sofia (pianisten jag sommarjobbr med) satt och kollade igenom en vispopbok för piano som hon hade och jag stannade vid den här låten eftersom jag tycker att den är jättevacker. Sofia tyckte däremot att den var jättetråkig eftersom "det aldrig händer något. Den går bara om och om igen" medan jag menade att det var låtens styrka. Jag kom då på att Sofia tycker att den är tråkig eftersom hon alltid bara har spelat melodin utan att riktigt bry sig om texten, medan jag enbart tänker på texten i samband med den här låten. You fill up my senses.....