ikairutan

Trodde alldeles nyss att jag hade lyckats paja kalendern på min blogg någon gång när jag trixat med koden för att ändra färgerna. Visar sig att inläggen dyker upp i form av rubriker under kalendern istället för att ladda om hela bloggen med de inlägg som skrevs den dagen. Rätt smart ändring, men sen upptäckte jag att datumen får någon röd prickig ram runt sig efter att man klickat på dem, vilket inte alls passar ihop med resten av färgerna. Får ta och göra någon kodfix sen någon gång, orkar inte leka detektiv just nu.

Efter lunch, utläsning av Spegellandet och dåsandet på soffan i 45 minuter kom jag igång med projektrapporten igen och har gjort klart genomförande-delen vilken lär ha varit den klart tråkigaste delen också. Tar en paus för att publicera ett till klipp men sen är det tillbaka till rapporten igen.


Det här klippet kommer från min absoluta favoritfilm Gökboet (1975). Jag tror aldrig jag har blivit så blåst av en film, det måste vara en av de första gångerna som jag inte lyckats komma fram till hur filmen slutar innan själva slutet. Grymt bra skådespelare och en fantastisk film helt enkelt.


Handling: Randall McMurphy är en småkriminell snubbe som är påväg tillbaka till fängelset, men får reda på att han kan bli inlagd på mentalsjukhus om han spelar galen. Sagt och gjort kommer han in på ett mentalsjukhus och lär känna de andra som ligger inlagda. Basar över salen gör Syster Ratched som håller gruppen i en järnhand, det vill säga, tills McMurpy kommer. Därmed börjar en katt-och-råtta lek över vem som har övertaget...

Medverkande: Jack Nicholson, Louise Fletcher, Will Sampson


Och eftersom jag nu delgivit min favoritfilm kan jag ju ställa samma fråga som Prigg: Vilken är din favoritfilm?

Ja, efter att ha gått upp vid 7 och skjutsat mams och paps svängde Fröken Prigg förbi och hämtade upp mig. Därefter följde gymning och nu sitter jag här och tänkte få undan en hel del på skolfronten...Eller ja, projektrapporten åtminstone.

För att förklara titeln så är det helt enkelt brjan till den mest förbisedda sången i Disneys Lady och Lufsen, en liten kort sak på ca 30 sekunder som Jock sjunger när han ska gräva ned ett ben. Såg aldrig Lady och Lufsen så ofta när jag var liten men jag fick någon knäpp i 12/13-års åldern och såg den varje dag i nästan två veckor. Av någon anledning finns det en sådan stämning i det att det funkar utan att bli tråkigt och sen dess ligger den högt på min lista över absoluta animerade favoritfilmer. Därför bjuds det på två klipp, det ena med Jock och det andra för att den är en grymt bra idé av manusförfattaren.

Efter haveriet med ABB-sommarjobbet (eller vad det verkar som iaf) behövde jag något att muntra upp mig med. Fick bli den sista häftiga scenen i Equilibrium (2002) denna gång (som konstigt nog fick den svenska titeln "Cubic"). Grymma scener och Christian Bale rocks my socks som de säger; dessutom har den här filmen en riktigt bra och genomarbetad handling för att vara en action...Det sagt så ska vi väl nämna att Sean Bean har en roll i filmen också, och Bönan är som sagt min favoritskådis ;)

Såg Somewhere in Time för första gången igår och blev helt förälskad i den vilket jag hade väntat mig. Designen till bloggen är inspirerad från den filmen men jag hade inte sett den förrän igår. Något av det bästa med hela den filmen är John Barrys filmmusik, som gör varenda scen så mycket mer levande och vacker; jag tror inte att det finns eller har funnits någon filmmusikkompositör som lyckats fånga känslor så bra på vita duken som John Barry. Det fick mig att tänka på en annan film med musik av Barry, nämligen Robin Hood - äventyrens man från 1976, eller Robin and Marian som den heter på originalspråk. Legenden om Robin Hood har alltid fascinerat mig och därför var jag tvungen att se den här filmen när jag fick nys om den eftersom den skiljer sig från den vanliga Robin Hood-historien; Robin Hood - äventyrens man utspelar sig 20 år efter de händelser vi är vana vid. Filmen var dock inte så bra som jag hade trott, men en scen har särskilt etsat sig fast i mitt minne, delvis på grund av den underbara Audrey Hepburn men allra mest på grund av John Barrys musik som tar Hepburns korta monolog till nya höjder.


Scenen är från slutet av filmen och lär avslöja mycket om vad som hänt innan, så läs inte vidare om du vill se filmen och få reda på slutet sen :)




Scenen utspelar sig efter att Robin gått en sista strid mot Sheriffen av Nottingham och är svårt skadad. Marian som trott att de skulle leva lyckliga tillsammans i stillhet blir förskräckt när Robin uttrycker sin lust till att bli krigare igen. För att de inte ska skiljas igen förgiftar hon honom och sen sig själv. Robin märker att något är fel och vill ha en förklaring till varför Marian handlat som hon gjort, varpå denna scen tar vid.

Inspirerad av allas vår Priggles var jag tvungen att göra en ny kategori och skriva ett inlägg om Sunset Boulevard, antagligen filmen med den bästa öppningsscenen och den bästa slutscenen i filmhistorien. Kunde inte hitta öppningsscenen på youtube med jag måste bjuda på de sista fem minuterna i alla fall. Underbart spelat av Gloria Swanson, skandal att hon inte vann Oscarn för den här rollen. Ska jag ranka den utifrån mina favoritfilmer ligger den nog på en fjärdeplats.

Ja så var man tillbaka från Umeå. Gick inte vidare till dag två men jag är helt nöjd med min insats och tyckte att det gick bra. Förutom själva auditionen fick jag prata med några musikalfrälsta, lära mig lite nya låtar och en hel del nya dansmoves av två av killarna som tar studenten från musikalakademien, så någon gång ska jag demonstrera "partysläggan" ;) Bra också eftersom jag har fått nys om fler musikal-/musikteaterskolor som har 1-åriga linjer som är mer förberedande och som jag konstigt nog fortfarande har tid att söka till, så det ska jag sätta mig och göra imorgon eller på måndag, så jag kanske hamnar på Öland, i Ransäter eller i Hola istället XD

Det som är bra med att åka uppåt är att man kan få in Lugna Favoriter sådär nån gång framemot Gävletrakten och på vägen ner idag hörde jag en låt som jag nu är helt hookad på; vi får se hur lång tid det tar innan jag har lyckats nöta ut den.

Skulle publicera min film till projektarbetet nyss, har i princip bara det kvar samt projektrapporten. Publicerar filen efter de inställningar jag brukar använda, och startar den i Media Player. Vad händer om inte att hälften av alla klipp jag använt har ihoptryckta med en stor fet grön ruta som tar upp halva bilden? Jag kollar på originalklippen jag avnänt och konstaterar att ja, alla är avi filer. Försöker publicera filmen igen, nu med lite andra inställningar (högre uppspelningshastighet och liknande). Samma feta gröna ruta som hånler mot mig. Känner pulsen stiga och känslan av att vilja slå pannan i tangentbordet. Bestämmer mig för att kolla om det har hänt något med mitt projekt eller om det är originalklippen det är fel på. Väljer ut en film och gör ett kort klipp från den på 10 sekunder med de vanliga inställningarna. Och ja, den gröna rutan is still victorious. Känner hur jag börjar bli alltmer desperat och ser framför mig hur min presentation är på väg att gå om intet då jag bestämmer mig för att pröva en sista gång och denna gång ställa in publiceringen för avi-format istället för wmv-format. Tar dock först provklippet och kollar och Hallelujah! Det funkar. Håller på att publicera hela filmen i avi-format nu och hoppas på det bästa.

Dagens största gåta är dock Må Bättre, där det konstigt nog luktade kanel överallt? Inte den mest tippade doften på ett gym om man säger så.

Gårdagen förflöt lugnt och stillsamt för min del, medan vad det verkar som halva skolan skrev högskoleprov. Även dagen har varit allmän slappdag om man bortser från den gång jag läste igenom filosofin och korr-läste min romananalys. Bra av mig att faktiskt göra en ordlista över filosofin, mycket mer överskådligt än "Gula idéer sover lugnt" i alla fall.

Annars har dagen bestått av sporadiskt tv-tittande, den gamla vanliga timmen på Må Bättre och avslutades senare helt sonika med långdusch, ansiktsmask (choklad!) och A Clockwork Orange. Kubrick är alltid lika intressant och tur att Clockwork hade en riktig storyline, jag hade inte klarat av något i stil med 2001 idag. Alldeles för mycket filosoferande och sublima underliggande teman i den filmen.

Umeå på torsdag, känns bra. Monologerna sitter som ett smäck och jag vet hur jag kan variera dem utan att de låter forcerade och konstiga. Ska nog läsa igenom Morbror Vanja ytterligare en gång dock och göra karaktärsbeskrivningar för Sonja och Audrey. Texterna till sångerna kan jag också, men jag måste se över hur jag kan variera reprisen i "Getting to Know You" så att det inte blir likadant två gånger i rad. Sedan ska jag också läsa texterna högt och se vilka delar jag ska betona och liknande. :) Efter den här helgen blir det instuderin av allt material till Göteborg också, särskilt "When Will Someone Hear?" och "Aldrig" som aldrig riktigt vill sätta sig i skallen, antagligen för att jag aldrig riktigt tyckte att den låten var så bra som alla andra gjorde. Men ja, jag är lugn över kommande helg, jag kan allt som jag kan förbereda mig på att kunna.

Ja, då skolarbetsbördan är misstänkt liten för tillfället satte jag mig ner och gjorde en ordlista till semantiken så att man slipper läsa igenom det där hemska kapitlet hela tiden. Tror det kan vara trevligt med en sån, så om någon vill ha är det bara att hojta.

Annars har jag upptäckt en hel sjö av roliga trailers på youtube. Hittade Scary Mary för längesen och lyckades efter det inte hitta fler bra trailers. Det finns tydligen personen som sitter ner och klipper om filmer så att de ska verka som om de är i en helt annan genre. Dagen har bjudit på The Shining som romantisk komedi, When Harry Met Sally som skräckis och så Taxi Driver som en romantisk komedi! Mycket nöje och mycket fniss från min sida, även fast jag inte sett varken The Shining eller When Harry Met Sally.


Och bara därför måste vi ju bjuda på de fina omklippningarna! :D