ikairutan

Såg Somewhere in Time för första gången igår och blev helt förälskad i den vilket jag hade väntat mig. Designen till bloggen är inspirerad från den filmen men jag hade inte sett den förrän igår. Något av det bästa med hela den filmen är John Barrys filmmusik, som gör varenda scen så mycket mer levande och vacker; jag tror inte att det finns eller har funnits någon filmmusikkompositör som lyckats fånga känslor så bra på vita duken som John Barry. Det fick mig att tänka på en annan film med musik av Barry, nämligen Robin Hood - äventyrens man från 1976, eller Robin and Marian som den heter på originalspråk. Legenden om Robin Hood har alltid fascinerat mig och därför var jag tvungen att se den här filmen när jag fick nys om den eftersom den skiljer sig från den vanliga Robin Hood-historien; Robin Hood - äventyrens man utspelar sig 20 år efter de händelser vi är vana vid. Filmen var dock inte så bra som jag hade trott, men en scen har särskilt etsat sig fast i mitt minne, delvis på grund av den underbara Audrey Hepburn men allra mest på grund av John Barrys musik som tar Hepburns korta monolog till nya höjder.


Scenen är från slutet av filmen och lär avslöja mycket om vad som hänt innan, så läs inte vidare om du vill se filmen och få reda på slutet sen :)




Scenen utspelar sig efter att Robin gått en sista strid mot Sheriffen av Nottingham och är svårt skadad. Marian som trott att de skulle leva lyckliga tillsammans i stillhet blir förskräckt när Robin uttrycker sin lust till att bli krigare igen. För att de inte ska skiljas igen förgiftar hon honom och sen sig själv. Robin märker att något är fel och vill ha en förklaring till varför Marian handlat som hon gjort, varpå denna scen tar vid.